Tidskrift/serie: Seminariearbete - Sveriges lantbruksuniversitet,
Institutionen för husdjurshygien
Utgivare: SLU, Institutionen för husdjurshygien
Utgivningsår: 1995
Nr/avsnitt:02
Författare: Lambertsson K., Kronberg C., Jonasson
Titel: Kor på bete eller inomhus sommartid. En hälsojämförelse!
Huvudspråk: Svenska
Målgrupp: Rådgivare
OBS! Fel i texten kan ha uppkommit då dokumentet överfördes från papper.
Första gången frågan om kornas betesgång diskuterades i litteraturen i Sverige var 1772, då en journalist vid namn Israel Lannér publicerade en artikel i Inrikes Tidningar, i vilken han ställer frågan om inte innehållning av kor året runt skulle effektivisera utnyttjandet av betesmarkerna. Lannér fick 1773 svar av Peter Hernquist, som i en utförlig skrift blå hävdade att "den kalf som aflas den tid kon går fri och ledig på de feta blomsterängar i öppen luft, blifwer den bästa afwel"
Frågan om kornas sommarbete är fortfarande lika aktuell, inte inte minst med tanke på den nya djurskyddslagen, där "betesrätten" lagstadgats!
Beslutet ifrågasätts dock och frågan debatteras livligt. Vi har valt detta seminariearbete för att undersöka om det finns några vetenskapliga bevis för att kornas hälsoläge är bättre vid betesgång.
Arbetet är upplagt som en litteraturstudie.
Orsaker som anges för att ha korna inne under sommaren kan vara att man saknar eller har för lite betesmark. Beten som är av låg kvalitet eller ligger långt bort är andra anledningar.
Lokalt kan parasittrycket av t ex babesios och knott, tillfälligt vara så högt att korna hålls inne under kortare perioder.
I norra delen av landet har som argument framförts att sommaren är så kort och intensiv att man ej anser sig hinna med den ökade arbetsbördan som betet innebär.
Vårkalvande kor kan få sänkt mjölkproduktion genom det foderbyte som betet medför. Detta innebär ekonomiska förluster för bonden, vilket kan göra att djuren hålls inne.
På Lantbrukskonferensen 1989 var temat: Husdjuren i tiden -miljö, hälsa, produktion, ekonomi. Där redovisade Lars Drake och Helen Holm en intervjuundersökning av konsumenternas attityder till animalieproduktionen (undersökningen gäller köttproduktion, men resultatet kan antas gälla även mjölkkor). Slutsatserna blev bl a att svenska folket sätter mycket stort värde på en god djurhållning. "Låg andel sjuka djur", och "djuren ska inte få vara fixerade eller i för trånga burar samt att de ska få utlopp för sitt naturliga beteende" ansågs särskilt viktigt att uppfylla.
År 1988 antogs av en enig riksdag en ny djurskyddslag i Sverige som lagstadgar djurens rätt till ett liv under förhållanden som möjliggör en god hälsa och ett för respektive djurart naturligt beteende.
I djurskyddslagen står: "Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt." (SFS 1988:534, §4)
Djurskyddsförordningen säger: "Nötkreatur som hålls för mjölkproduktion och som är äldre än 6 månader skall sommartid hållas på bete." (SFS 1988:539, §10)
En djurmiljögrupp med representanter för näringen, djurskyddet, veterinärförbundet, lantarbetarförbundet, SLU och LBS arbetade 1988-89 på LBS' uppdrag fram underlag för tillämpnings-föreskrifter för bl a nötkreatur.
Lantbruksstyrelsen har i sina föreskrifter och allmänna råd (LSFS 1989:20, L 100) om djurhållning inom lantbruket mm, följt djurmiljögruppens förslag till särskilda skäl för djurhållning inomhus även sommartid i stallar som var befintliga vid djurskyddsförordningens ikraftträdande.
Dessa skäl bör anses vara uppfyllda t. ex. när:
I § 13 i djurskyddsförordningen (SFS 1988:539) står: "Miljö- och hälsoskyddsnämnden får medge undantag från 10-11 §§. om det finns särskilda skäl". För lydelsen av dessa se ovan.
Senare har en förordning om ändring i djurskyddsförordningen (SFS 1988:539) utkommit (SFS 1990:26). Denna gäller från 900315. Enligt denna skall 13 § lyda: "Undantag från 10 och 11 §§ får medges om särskilda klimatförhållanden gör utevistelse olämplig ur djurskyddssynpunkt. Undantag får också medges om det är nödvändigt med hänsyn till oförutsedda extraordinära omständigheter. Frågor om undantag prövas av lantbruksstyrelsen."
I denna ändring sägs också: "I fråga om djurhållning i ett djurstall som var i bruk den 1 juli 1988 gäller 13 § i den äldre lydelsen".
För nötkreatur som år äldre än sex månader skulle kravet på betesgång ha trätt i kraft 900701, men eftersom inga ytterligare direktiv till miljö- och hälsoskyddsnämnderna angående utfärdandet av dispenser fanns förrän ett år senare infördes en övergångsbestämmelse: Lantbruksstyrelsen (Jörgen Wehre, personligt meddelande dec. 1990) har styrelsen utfärdat en generell dispens från kravet på betesdrift fram till utgången av juni 1991 för den som hade djurhållning i bruk före juli 1989 och saknade tillgång till lämpligt belägen betesmark. Enskilda lantbrukare kan därefter ansöka om ytterligare dispens. Ansökan sker hos miljö- och hälsoskyddsnämnden i respektive kommun.
Eftersom det idag inte finns någon central registrering av de ansökningar som inkommit har lantbruksstyrelsen gjort en stickprovsundersökning för att få en uppfattning om antalet dispenser som utfärdats (Tabell 1). Undersökningen omfattade 10 län och 3 kommuner/län. I Jämtlands län kunde man redovisa alla 8 kommunerna och därför blev det sammanlagda antalet 35.
Tabell 1: Resultatet av LBS undersökning beträffande dispenser för mjölkkobesättningar.
|
Län |
Antal |
Antal |
Antal |
Total antal |
|
AB, C, H, |
27 |
61 |
63 |
3839 |
|
Z |
8 |
14 |
13 |
901 |
(Wehre, pers. medd. 1990)
Dispenserna som beviljas år tidsbegränsade mellan 1-10 år. Enligt Jörgen Wehre (pers. medd. 1990) kommer troligen de flesta dispensansökningar att beviljas även under 1991.
Jordbruksverket har senare gjort en undersökning beträffande de dispenser som utfärdats fram till 1991-08-15. En enkät sändes ut till miljö- och hälsoskyddsnämnderna i landets 284 kommuner. Totalt fick man in svar från 242 kommuner. Resultaten visar att sammanlagt 845 dispensärenden har behandlats i hela landet. Av dem har 807 st. (96%) beviljats. Sammanlagt har fem procent av Sveriges mjölkproducerande kor dispens från kravet på betesgång.
I Götaland (E, F, G, H, I, K, L, M, N, O, P och R län) har 2,2% av korna dispens. I Svealand (B, C, D, S, T, U och W län) har 4,7% dispens. I Norrland (X, Y, Z, AC och BD län) har 21,1% dispens.
Kobönderna i Norrbottens län ansökte gemensamt om dispens för att få ha korna inne om sommaren. De framförde att sommaren är alltför kort och intensiv för att de ska hinna släppa ut korna på bete. De grundade sig även på den officiella djurhålsostatistiken i vilken man inte kan utläsa någon skillnad i negativ riktning från övriga landet; trots att avkastningen ligger högt. Dispensansökan avslogs.
Acetonemi år ett tillstånd som uppkommer vid negativ energibalans, vilket kan bero på otillräckligt foderintag i förhållande till mjölkproduktionen. Sjukdomen inträffar oftast under laktationen, vanligen ca 3-6 veckor efter kalvningen. På grund av det katabola tillstånd kon befinner sig i bryts fettsyror ner under bildning av ketonkroppar vilket leder till metabolisk acidos (sänkt blod-pH).
1966 visade Ingvar Ekesbo i sin doktorsavhandling att besättningar med kor på som fick gå på sommarbete hade färre acetonemier än de som hade korna uppstallade året runt. (Tabell 2)
Tabell 2: Acetonemifrekvens stall/bete (%)
|
Antal kor |
Bete |
Stall |
|
|
SLB |
1283 |
0.3 |
4.7 |
|
SRB |
3879 |
0.4 |
8.6 |
(Ekesbo 1966)
I en studie som omfattade drygt 135 000 kor gjordes en jämförelse mellan kor som gick ute respektive var uppbundna under sommaren. Det visades att betesdjuren hade en klart lägre acetonemi frekvens jämfört med de uppbundna. Inga skillnader under årets övriga månader registrerades. (Ekesbo och Vilson, 1984) (Tabell 3)
Tabell 3: Acetonemifrekvens sommar/vinter hos kor som sommartid hålls på stall respektive på bete (%)
|
Bete sommartid |
Stall sommartid |
||
|
Sommar |
|||
|
SLB |
0.6 |
1.0 |
|
|
SRB |
1.4 |
2.7 |
|
|
Vinter |
|||
|
SLB |
2,5 |
2,1 |
|
|
SRB |
5,8 |
4,9 |
|
(Ekesbo & Vilson 1984)
I senare mera omfattande analyser av samma material har dessa skillnader mellan stall och bete visats ännu tydligare. (Bendixen et al, 1987)
Mastit, juverinflammation, kan definieras som kons respons på skadliga stimuli, t ex invaderande mikrober. Juverinflammation kan ha traumatisk, toxisk och/eller mikrobiell etiologi, ofta i samverkan.
Preinflammatoriska skador av traumatisk och toxisk karaktär banar ofta väg för bakteriella infektioner. Mekaniska skador på spenen som t ex tramp- eller klämskador har stor betydelse. De sjukdoms framkallande bakterierna kan komma in i juvret via spenen om dess försvar är nedsatt. Spenens försvar har alltså stor betydelse; om spenen är oskadad och fungerar väl kan bakterier knappast tränga in i juvret. Detta visades i en holländsk undersökning, där man försökte infektera spenen genom lokal applikation av Corynebakterium pyogenes. Om spenens epitel var intakt kunde man ej påvisa infektion. (Seinhorst, Sol, Vecht, 1991)
Mastit- och spentrampsfrekvensen visade sig vara signifikant lägre på sommaren då korna gick på bete jämfört med under uppstallningsperioden på vintern (Ekesbo, 1966).
I en svensk undersökning där 140 000 koår ingick, rapporterades ett lägre antal spentramp och mastiter under perioden maj-september på beteskor jämfört med stallhållna (Vilson, 1976; Ekesbo, 1985) (Tabell 4) Mera djupgående analyser av detta material har bekräftat dessa resultat. (Bendixen et al 1988)
Tabell 4: Mastit och spentramps frekvens (%)
|
Medelantal kor |
Mastit |
Spentramp |
||||
|
SRB |
SLB |
SRB |
SLB |
SRB |
SLB |
|
|
Maj-sept |
||||||
|
bete |
84 091 |
23 264 |
5,0 |
7,8 |
1,8 |
1,9 |
|
utan bete |
11 277 |
7 357 |
6,3 |
11,1 |
3,4 |
8,6 |
|
okt-april |
||||||
|
bete |
84 854 |
23 393 |
9,1 |
15,2 |
8,1 |
11,0 |
|
utan bete |
11 318 |
7 402 |
8,8 |
15,1 |
5,7 |
10,5 |
(Ekesbo 1985)
Faull et al (1981) observerade förekomst av mastit i en lösdriftsbesättning med 450 kor. Ingen betesgång förekom under de fyra år som försöket pågick. Under sommarmånaderna uppstod speciellt stora problem med E. coli mastiter, vilket enligt författarna berodde på svårigheterna med att hålla korna rena inomhus denna tid på året. Korna utfodrades med grönmassa.
I en dansk studie registrerades sjukdomsfrekvensen under perioden maj-september. Tre gårdar med totalt 732 kor ingick (Kristensen, 1986). Före betessläppningen delades varje gårds kor in i en stallgrupp och en betesgrupp. Betesperioden varade i 24 veckor. Kor som kalvat före tidpunkten för betessläppning och blivit stallutfodrade under sommaren hade högre antal mastitbehandlingar än betesgruppen. Detta var dock inte fallet för kor som kalvat efter betessläppningen.(Tabell 5)
Tabell 5: Antal veterinärbehandlingar av mastit/100 kor maj-nov.
|
Kalvningstidpunkt |
Antal kliniska mastiter/100 kor |
|
|
Betesgrupp |
Stallgrupp |
|
|
Före betessläppning |
7 |
14 |
|
Efter betessläppning |
24 |
23 |
(Kristensen 1986)
Under perioden 1 maj 1974-30 april 1975 registrerades förekomsten av sjukdomar hos kor i olika stallsystem (Jörgensen, 1975). De högsta frekvenserna av mastit och spentramp förekom i stallar med kor uppbundna året runt.(Tabell 6)
Tabell 6: Förekomst (vet. besök/100 kor) av några miljöpåverkade sjukdomar i förhållande till uppställning
|
Bindslesstallar |
Lösdrift |
||
|
inne året runt |
bete |
||
|
Klinisk mastit |
94 |
63 |
50 |
|
Spentramp |
20 |
11 |
5 |
(Jörgensen 1975)
Y. H. Shukken m fl (1990) undersökte mastitförekomsten i 125 holländska besättningar med låg cellhalt i tankmjölken. 11 av dessa besättningar tillämpade "zero-grazing", dvs korna var inne på sommaren. Dessa 11 besättningar hade en ökad förekomst av E. coli mastiter men inte av mastiter orsakade av Staphylococcus aureus.
Frekvensen kliniska mastiter har i flera undersökningar (Ekesbo, 1966; Grommers, 1967) visats vara högre under stallperioden än på bete, men även för subkliniska mastiter rapporteras positiva effekter av betesgång (Pauli, et al 1983)
Vi har valt att studera följande klövsjukdomar då de visat sig ge en nedsatt produktion och dessutom varierar mellan stall- och betesperiod.
Fång: Förekommer ofta hos kvigor som kalvar in på hösten, men även hos äldre kor. Det anses vara en reaktion på hårt underlag och alltför snabba foderbyten, då bakteriefloran i tarmen lätt störs och endotoxiner bildas. Dessa har en toxisk verkan på klövens lamelläderhud med mikrotrombbildning, inflammation, blödningar, och störd hornproduktion som följd.
Klövsulesår: Uppträder vanligen under senare delen av vinterperioden. Såren hittas vid övergången mellan sulans mellersta och bakre tredjedel och vanligtvis drabbas de bakre ytterklövarna. Klövsulesår förorsakar vargörande processer i sulläderhud, strålbensbursa och klövled.
Klövröta: Vanligt förekommande under stallperioden och drabbar oftast bakklövarna. Förloppet är oftast kroniskt. Klövröta orsakas av infektion (Bacteroides nodosus), dålig närmiljö och bristande klövvård.
Klövspaltsflegmon (Panaritium): För att ett klövspaltsflegmon skall uppträda krävs dels närvaro av bakterier t. ex. Fusobacterium necrophorum som normalt finns i kornas tarm, och dels en skada i klövspaltshuden. Skadan anses kunna bero på hårda beten under torra somrar, men en smutsig och fuktig närmiljö anses också kunna bidraga till panaritium.
Förekomsten av klövröta och förväxla klövar ökade mer hos äldre än yngre kor under stallperioden.
De visade även att klövröta och klövsulesår ökade under stallperioden. Däremot var blödningar i sulan ungefär lika vanligt höst, vinter och vår. Kroniskt fång var vanligast på hösten.
Engelsmännen Eddy & Scott har i en undersökning 1980 visat att 61% av behandlingarna mot klövspaltsflegmon sker under september-december, dvs efter betesperioden.
I en studie gjord av H. Kristofersson och L. Billström (1984) framgår det att betesgående djur har friskare ben och klövar än kor som står inne på sommaren.
En dansk undersökning (Östergaard, Henneberg & Hindkede 1975) anger 13 veterinärbehandlingar för extremitetslidanden i besättningar utan betesdrift jämfört med 6 (fastgödsel) respektive 10 (flytgödsel) i besättningar med betesdrift. För klövlidanden är motsvarande siffror 12; 2; 14.
Fertiliteten kan mätas i dräktighetsintervall och/eller antalet inseminationer/dräktighet.
I två danska studier rapporterades en högre frekvens av livmoderinflammationer i besättningar utan betesdrift än i besättningar som hade korna ute på sommaren (Jörgensen, 1975; Kristensen, 1986)
I ryska arbeten redovisas generellt positiva effekter av betesdrift som tex fler kalvar/100 kor. (Iglovikov, 1981)
En östtysk studie visar att det krävs i medeltal 1,24 inseminationer/dräktighet i besättningar med bundna kor jämfört med 1,11 vid betesdrift (Berger, 1980)
Inom Örebro-Värmlands husdjursförening har en undersökning genomförts där man jämförde fertiliteten mellan besättningar med betesdrift (2406 st) och besättningar utan (56 st) Av denna undersökning framgick att i den förra slogs 9,8% av korna ut, 10,4% i den senare. Antalet inseminationer var för förstakalvare 1,87 för de innehållna och 1,74 för dem med betesdrift. För kor var motsvarande siffror 1,74 resp 1,69.
Problem vid kalvningen kan bero på felläge, tvillingfödsel, för stora kalvar eller försvagat värkarbete.
Under perioden oktober 1970 - september 1974 samlades sjukdata in från besättningar över hela Sverige. Totalt omfattade materialet ungefär 140 000 kalvningar i omkring 900 besättningar. Bendixen, Vilson, Ekesbo, Åstrand publicerade 1986 en analys av dessa sjukdata.
En svensk epidemioloisk studie av frekvensen svåra kalvingar inom ras och kalvningsnummer visar att frekvensen svåra kalvningar är lägre under betesperioden i de flesta men inte alla ålderskategorier. Vid en jämförelse inom ras och laktationsnummer mellan bundna kor och kor i lösdrift fann man i samma undersökning att frekvensen svåra förlossningar var högre för bundna kor än kor i lösdrift. (Bendixen et al, 1987)
Kalvförlamning är en sjukdom som drabbar mjölkkor vanligen inom 72 timmar efter kalvning. Hypokalcemi är den dominerande metaboliska förändringen. Kliniska symptom varierar från tremor till pares.
En rikstäckande undersökning gjordes under 1960-talet där flera sjukdomar registrerades på ca 20 000 kor (Ekesbo, 1966). Resultaten visade en tendens (numeriska men ej signifikanta skillnader) till högre frekvens kalvningsförlamning under betesperioden jämfört med stallperioden. Ingen skillnad registrerades mellan uppbundna kor och kor i lösdrift.
I en senare mer omfattande studie visades att SRB-kor hade en signifikant högre paresfrekvens i juni, augusti och september men ej i maj och juli. SLB-kor hade signifikant högre frekvens endast i juni månad. (Bendixen et al, 1988)
I en norsk undersökning ville man ta reda på olika miljöfaktorers inverkan på hur snabbt paresdrabbade kor svarade på behandling. Ett material på 1173 paresdrabbade kor jämfördes under mars 1980 - febr 1981 (Waage, 1985). Resultaten från undersökningen visade att andelen kor som tillfrisknade efter 1:a behandlingen var signifikant högre i gruppen kor som fick gå ute på bete under sommaren jämfört med kor som var uppstallade året om. Denna positiva effekt av sommarhållning kvarstod även under vintern då signifikant fler av de sommarbetande djuren svarade på 1:a behandlingen.
I ett projekt lett av Gunnela Gustafson vid Kungsängens försöksgård, SLU, Uppsala 1985-1990, utreds motionens betydelse för kornas hälsa. Försöksledaren presenterade de hittills uppnådda resultaten under Allmänna Veterinärmötet 1990. (Tabell 7)
Tabell 7: Skillnad i antal sjukdomar och utslaktning mellan två grupper kor som stått inne oavbrutet (32 st) resp. kor som stått inne men motionerats dagligen (33 st).
|
Inne |
Motion |
Inne |
Motion |
|
|
Diagnos |
Behandl. |
Behandl. |
Slakt |
Slakt |
|
Svår kalvning |
3 |
2 |
||
|
Pares |
22 |
11 |
1 |
|
|
Acetonemi |
8 |
11 |
||
|
Mastit |
35 |
27 |
2 |
3 |
|
Spentramp |
1 |
|||
|
Klövbesvär |
4 |
8 |
1 |
|
|
Fång |
5 |
|||
|
Ej dräktig |
7 |
12 |
||
(Gustafson, 1990)
Förmågan att mobilisera kalcium från skelettet visade ingen skillnad mellan de båda grupperna, varför Gustafson anser att skillnaden i paresfrekvens måste ha andra orsaker.
Ketotest (mätning av mängden ketonkroppar) på mjölk utfört veckovis de 8 första laktationsveckorna visade att motionskorna hade högre frekvens förhöjda värden(>0.4 mMol/L) jämfört med innegruppen, men en större andel av motionskorna visade aldrig kliniska symptom, varför antalet acetonemibehandlingar var så gott som lika mellan grupperna. Nötkreatur har en hög andel oxidativa muskler vilka kan utnyttja ketonkroppar som energikälla. Tydligen utnyttjas denna förmåga bäst när musklerna används motoriskt.
Då motionskorna utsattes för större risker att halka, fastna, gå på vassa stenar o. dyl. visade de en något högre skadefrekvens.
Muskelfunktionen undersöktes genom att studera kornas beteende vid resning och läggning. Det tog dubbelt så lång tid (113s) för innekorna att lägga sig jämfört med motionskorna (65s) räknat från första förberedelsen.
Kor är utpräglade flockdjur, och enskilda individers beteende (idissling, födosök, vila) styrs till stor del av den övriga flockens beteende, dvs flocken uppvisar ett synkroniserat beteende. Idisslingen upptar sammanlagt 4-9 timmar/dygn, utspritt på ca 15-20 perioder. Nötkreatur kan ligga i ett begränsat antal ställningar, vissa är nödvändiga för att möjliggöra t. ex idissling eller vila. Under de tider på dygnet då korna betar rör de sig sakta framåt. Flocksynkroniseringen är så stark att djuren under betet ofta år vända åt samma håll. Vid annalkande kalvning avlägsnar sig kon mer och mer från flocken. Kon ligger vanligen ner under kalvningen. Kornas beteende på betet kan betraktas som naturligt.
I en irländsk studie av O'Connell et al 1989 med syfte att utvärdera en stallmiljö (lösdrift) användes beteendet på betet som referens för vad som kan anses vara naturligt. Studien visade att kornas beteende på stall var stört, de hade t ex en signifikant högre frekvens av antagonistiska interaktioner inomhus. De var mera rastlösa i stallet, t ex låg de inte ner medan de idisslade lika ofta som när de gick på bete.
Som en indikator på stört beteende används ofta förekomst av stereotypier (en rörelse som regelbundet upprepas på exakt samma sätt och som verkar helt meningslös i den situation där den utföres).
Nötkreatur visar olika former av orala stereotypier, t ex att rulla tungan bakåt i munnen, att bita eller slicka på inredningen
Ingrid Redbo gjorde 1990 en studie där hon registrerade frekvensen av stereotypier hos en grupp kvigor före, under och efter betesperioden. Före betesperioden upptog de stereotypa beteendena 11% av dygnet. Under betesperioden kunde man överhuvudtaget inte iaktta några stereotypa beteenden. Efter betesperioden tillbringade kvigorna 25% av tiden med stereotypier. Frekvensen stereotypier var signifikant högre de första 2-4 timmarna efter utfodring.
I sin diskussion nämner Redbo att 24-månaders kvigor på bete använder 7-9 timmar om dagen åt att beta. En tänkbar orsak till deras frustration på stall är att fodret finns tillgängligt endast två gånger per dygn och bara en kort stund. Kvigorna i studien hade under stallperioden före betet tillgång till foder endast ca 28% av betestiden och ännu kortare tid under stallperioden efter betet. Hon nämner också den begränsade rörelsefriheten under stallperioden jämfört med betesperioden som en tänkbar bidragande orsak till stereotypierna, särskilt med tanke på att nötkreatur i frihet alltid rör sig sakta framåt samtidigt som de betar.
I. Redbo har i ett personligt meddelande (1990) angett att frekvensen stereotyper på "åretruntuppstallade" djur ligger på en högre nivå under året än djur som släpps på bete sommartid.
Vidare skjuter antalet stereotypier i höjden precis efter inställning för att sedan avta vilket kan tyda på kraftig frustration.
"Det finns inte någon vetenskapligt dokumenterad positiv effekt på djurens totala sjuklighet av att släppa dem på bete. Inte heller är det vetenskapligt visat att betesgången utöver näringsförsörjningen fyller ett specifikt beteendebehov." (Citat Göran Jönsson Försöksgården, veterinärinrättningen Skara, vid Lantbrukskonferensen 1989.)
Vi har i detta seminariearbete redovisat ett antal uppsatser som motsäger Jönssons uttalande. Många av de vanligaste sjukdomarna så som mastit, acetonemi och klövlidanden minskar under sommarbetet. Vi har inte lyckats finna någon vetenskaplig publikation som visar att kor som hålls inne sommartid är friskare än kor som hålls på bete. Detta, tillsammans med vad vi hår redovisar, tolkar vi som att det är vetenskapligt belagt att betesdrift har en klart positiv effekt på djurens hälsotillstånd och sänker deras totala sjuklighet.
Frekvensen spentramp är lägre, vilket skulle kunna bero på att resningsakten blir mera naturlig genom att korna har större utrymme att resa sig på, att underlaget är mjukare och ger bättre fäste för klövarna vid resningen.
Förekomsten av acetonemier minskar vid betesgång. Orsaken till detta kan vara att kor som motionerar utvecklar mer muskler med möjlighet till aerob förbränning och därmed förbrukar ketonkroppar i större utsträckning.
Ben- och klövlidanden ses ej lika ofta hos betesgående kor, om man undantar rent traumatiska skador. Detta torde bero på en bättre klövmiljö. Om beteshygienen är mycket dålig eller betet i övrigt olämpligt borde dock riskerna vara lika stora på betet.
Fertiliteten är bättre hos betesgående kor. Anledningen till detta är troligen att kornas allmänna välbefinnande är bättre genom att hennes naturliga beteende bättre kan tillgodoses liksom att stimulieffekter av frisk luft, väderlekens växlingar etc. inverkar positivt, men man skulle också kunna tänka sig att ljusets inverkan på hormonstatusen spelar in.
Andelen kor med kalvningssvårigheter sjunker, troligen beroende på en bättre utvecklad muskulatur.
Den enda av de sjukdomar som ökar i f revens vid betesgång är pares. Anledningen till detta är okänd.
Resultatet av undersökningen beträffande motionens effekt på kornas hälsa överensstämde ej med resultaten från de undersökningar som studerat betesgångens effekter på hälsan. Detta kan tyda på att fler faktorer än enbart motion bidrar till det bättre hälsoläget hos betesgående kor. Detta ger ett vetenskapligt stöd för att de svenska djurskyddsbestämmelsernas krav på att djuren skall ha tillgång till bete, ej enbart möjlighet till motion i betesfålla, är korrekta.
Att betesgång ger korna större möjlighet till naturligt beteende än om de står inne (även om de går i lösdrift) borde rimligtvis vara en självklarhet för alla som sett kor på bete. Detta bekräftas också av de undersökningar vi studerat.
Det står i djurskyddslagen att djuren skall behandlas väl, skyddas mot sjukdom, hållas och skötas i en god miljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Detta förhållande förutsätter att djuren går på bete sommartid varför betesgång lagstadgats. I praktiken har dock denna del av lagen hittills visat sig vara ganska ihålig då många besättningar med installade kor året om fått dispens från kravet på betesgång och uppenbarligen förväntas få det även under de närmaste åren.
Man bör också hålla i minnet att betesgång sommartid inte kompenserar en dålig miljö under resten av året. Detta framgår också av de undersökningar vi tagit de av.
Det är av vikt att ej enbart diskutera skillnader i naturligt beteende respektive sjukdomsfrekvens och andra hälsoparametrar när man diskuterar frågan om kornas sommarbete. Hänsyn måste även tas till ekonomi, betesmöjligheter, etiska samt kulturella aspekter.
Man har anfört att kan den ekonomiska aspekten kan vara avgörande i de fall då mjölkavkastningen hos vårkalvande kor sjunker under sommarbetet. Vi har dock inte funnit några vetenskapliga belägg för att detta är generellt förekommande, och därför kan det inte användas som ett argument mot betesdrift.
Vissa lantbrukare kommer att, bli tvungna att bygga om sina ladugårdar för att kunna uppfylla lagens krav på betesgång. I dagens pressade ekonomiska situation är det troligt att en del av dessa istället kommer att välja att upphöra med mjölkproduktion. Kan detta vara en "mjukstart" på nedläggningen av det svenska lantbruket?
Till slut har vi f rågen om det svenska kulturlandskapet. Vem kan tänka sig en svensk högsommardag utan betande kor i ett öppet landskap?
Detta seminariearbete är en litteraturstudie över skillnader i sjukdomsfrekvens mellan betesgående mjölkkor och mjölkkor som står inne året om. Litteraturstudien har visat att:
This paper is a literature study concerning the health situation in dairy cows when comparing zero-grazing cows with grazing cows. The study has revealed that:
Amstutz, H. E. Bovine Medicine and Surgery. Volume One. American Veterinary Publications, Inc. Second Edition, 1980.
Andersson, L. Klövar. Om klövvård och klövsjukdomar. 1982
Andersson, L. och Lundström, K. The influence of breed, age, body weight, and season on digital diseases and hoof size in dairy cows. Zbl. Vet. Med. A, 1981, 28
Bakken, G. Kyrnes helsetillstånd i lösdriftsfjös. NJF seminarium nr 38, 1982, 9 s.
Bendixen, P. H. Vilson, B. Ekesbo, I. Åstrand, D. B. Disease frequencies in Swedish dairy cows, 1: Dystocia. Preventive Veterinary Medicine 1986 / v.4 s.307-316
Berger, G.: Zur Weidehaltung in der Färsrenproduktion aus der Sicht der Bewirtschaftung einer industriemässigen Milchproduktionsanlage, Tierzucht, 1980, 34, 2.
Djurskyddsförordning SFS 1988: 539; SFS 1990:26
Djurskyddslag SFS 1988:534
Drake L., Holm H. Konsumenternas attityder till alternativt producerat kött - en preliminär redovisning av intervju och enkätstudie. Lantbrukskonferensen 1989. Konsulentavdelningens rapporter. Allmänt 147, 15-25. SLU 1989.
Eddy & Scott Some observations on the incidence of lameness in dairy cattle in Sommerset. Vet. Rec. 1980, 106.
Ekesbo, I. Disease Incidence in Tied and Loose Housed Dairy Cattle, Doktorsavhandling. Acta Agr. Scand. Suppl. 15, Stockholm, 1966. 74 S.
Ekesbo, I. Hälsotillstånd hos kor som hålls på bete respektive bundna inomhus sommartid. Svensk Veterinärtidning, 37, nr 10, 1985 s425-429.
Ekesbo, I. och Vilson, B. Djurhälsa hos bundna djur på stall resp. på bete sommartid. SLU. Konsulentavdelningens rapporter, Allmänt 53, 1984, 9:1-9:7.
Faull, W. B., Walton, J. R., Bramley, A. J. and Hughes, J. W. Mastitis in a large zero-grazed dairy herd. Vet. Rec. 113, 1983, s415-420.
Hernquist, P.: "Svar uppå de af Secret. herr I. Lannér i Allm. Tidningen N:o 250, nästlidne år, Utstälde Frågor" Stockholm, Grefingska Tryckeriet, 1773
Iglovikov, V.: Feeding of grass to young sexually mature heifers kept indoors or outdoors, Zhivotnovodstvo, 5, 1981.
Jörgensen, M. Produktionsniveauets inf lydelse på det ekonomiske resultatet i maelke- og kodproduktionen. Beretning f ra Statens Husdyrbruks forsog, 321, 1975. s 105-110.
Jönsson G. Djurskyddslagens tillämpning på mjölk-, nötkött- och fårköttproduktion. Lantbrukskonferensen 1989. Konsulentavdelningens rapporter. Allmänt 147, 29-37. SLU 1989.
Kristensen, E. S., Henneberg, U. och Hinshede, J. Studier i kvaegproduktionssystemer. Beretning fra Statens Husdyrbrugsforsog, 615, 1986. s26-44.
Kristofersson. H. och Billström, L. Stallmiljöns inverkan på klövhälsan. Sv. Vet. Tidn. 1984, 36
Lannér, I.: "Hushållsfrågor", Inrikes Tidningar, nr 250, Stockholm 1772.
Neusculz, M. Verhaltensbiologischew Untersuchungen in der Rinderproduktion Under besonderer Berucksichtigung haltungsbedingter Verhaltensanomalien. Arch. Tierz.,25: 229-242, 1982.
O'Connell, J., Giller, P. S., Meaney, W. A Comparison of Dairy Cattle Behavioural Patterns at Pasture and During Confinement. Irish Journal of Agricultural Research, Vol. 28, No 1, s 65-72, 1989.
Redbo, I. (Editor) Changes in duration and frequency of stereotypies and their adjoining behaviours in heifers, before, during, and af ter the grazing period. Applied Animal Behaviour Science, 26: 57-67, 1990.
Redbo, Ingrid: personligt meddelande 1990
Seinhorst, J. W., Sol, J., Vecht, U. Effect of damage to the teat end on the experimental induction of mastitis in dry cows with Corynebacterium pyogenes. Vet. Rec. 128, 1991, s54-56.
Shukken, Y. H., Grommers, F. J., Van de Geer, D., Erb, H. N., Brand, A. Epidemiological studies on clinical mastitis in dairy herds with a low bulk milk somatic cell count; Risk factors for clinical mastitis II: risk factors for e. coli and Staphylococcus aureus. 1990.
Vilson, B. Dairy Cattle Heaith in different environments. Proceedings Inf. Soc. Animal Hygiene, II Congress, Zagreb, 1976. 135-140.
Vilson, B. Dairy Cattle health in different environments, Proceedings, Inf. Soc. Animal Hygiene, II Congress, Zagreb, 1976
Waage, S. The influence of the system of management and certain environmental factors on the course of disease in milk fever in dairy cows. Acta Agric. Scand. 35, 1985. 153-160
Wehre. Jörgen: personligt meddelande 1990
Östergaard, V., Henneberg, U., & Hindkede, J.: "Produktionsniveauets inflydelse på det ekonomiske resultat i maelke- och ködproduktionen 1974/75" Beretning fra Statens Husdyrsbuks försög, Köbenhavn, 1975.